Att fotografera hästhoppning eller terrängritt är troligen det allra vanligaste när man fotograferar hästtävlingar. Det finns dock en del saker som kan vara bra att känna till när man ska fotografera just dessa grenar, oavsett om det rör sig om en träning, tävling eller om man bara ska fotografera en kompis.
Terrängritt
En bana i terränghoppning är för det mesta mycket lång och hindren står med stora avstånd. Det kan vara klokt att titta på kartan och se hur hindren står. Ofta är det lämpligt att stå mitt i, utan att vara i vägen för någon. Ett plus är om man kan fotografera flera hinder från ett ställe, men detta är sällan möjligt. Om man har möjlighet att ta sig till målet kan också en bild där ekipaget rusar i full fart mot målgången vara riktigt trevlig. När man ska fotografera terrängritt händer det ofta att det är mycket saker i bakgrunden. Det allra bästa är om man kan finna en så ren bakgrund som möjligt att fotografera emot.
Hoppning
När det gäller banhoppning är hindren ofta närmare varandra och som fotograf kan man ofta stå vid sidan av eller inne på banan för att få med så mycket av ritten som möjligt. Inför en hopptävling kan man ofta få eller köpa dagens startlistor. Dessa kan vara mycket effe
ktiva eftersom man får varje häst och ryttares namn och startnummer. Det är också bra att lära sig banan och se hur de hoppas för att bilderna ska bli så bra som möjligt. Det är till exempel inte så roligt att ta bilder på ett ekipage som hoppar bort från kameran. Många gånger är det önskvärt om fotografen inte syns så mycket på tävlingen. Hästen kan vara lite rädd för plötsliga ljud eller rörelser, och ljuset kan reflekteras i kamerans lins. Som fotograf kan det alltså vara smart att hålla låg profil. På en tävling utomhus kan det vara klokt att rent av ligga ner för att kunna fotografera under ett stängsel och därmed också synas än mindre. Ibland kan man också få vara med funktionärerna inne på banan. Oavsett var man väljer att placera sig är det viktigt att man inte skapar farliga situationer, varken för sig själv, ryttaren eller de andra som är med på tävlingen. I övrigt är det också bra att variera sig lite. Ibland kan man zooma ut, in, stå upp, sitta ner eller ligga på marken.
Det kan också vara trevligt att fotografera lite på framridningen, innan en tävling. Då kan man snabbt se vilka hästar som verkar orädda, vilka som är snyggast och dessutom kan man försöka få en bild på deras startnummer. En person som sedan vill köpa bilder kan då enkelt säga sitt startnummer istället för att behöva beskriva sin hästs utseende.